Frågor och svar

Faderskapstest kallas även faderskapsutredning, en sådan görs med hjälp av DNA för att ta reda på om en man är biologisk pappa till ett barn. Rättsmedicinalverket får vanligen uppdraget av socialnämnden i den aktuella kommunen. Även en privatperson kan beställa faderskapsutredning eller moderskapsutredning, pris för det är vanligen cirka 4 500 kronor.

Båda utförs med hjälp av analys av DNA. Likheter och olikheter mellan personer studeras direkt i arvsmassan. Provet tas med munskrapsprov eller blodprov. Analysen sker hos den rättsgenetiska enheten på Rättsmedicinalverket.

Det barn som den vuxnes DNA ska jämföras med analyseras om vårdnadshavare ger sitt tillstånd till att barnet är med i undersökningen.

Alla uppgifter lagras enligt personuppgiftslagen.
Rättsmedicinalverket utför inte sekvensering, kartläggning eller analys av DNA för släktforskning i släktsforskningsdatabaser.

Du som privatperson kan begära faderskapsutredning eller moderskapsutredning mot en avgift. Varje ärende har en registreringsavgift och därefter tillkommer en avgift för varje deltagande person.

Här kan du lyssna på Rättsmedicinalverkets podd om DNA faderskaps- och släktskapsundersökningar:
https://rmv.podbean.com/e/dna-faderskaps-och-slaktundersokningar/

Läs mer i vårt informationsblad

Rättsmedicinalverket utför drogtester i blodprov, urinprov och hårprov. Bland våra uppdragsgivare finns polis, sjukvård och kriminalvård. Vi hjälper även de rättsmedicinska enheterna med olika typer av analyser i samband med rättsmedicinska obduktioner. Vi gör inte drogtester åt privatpersoner.

Svarstiden beror på vilka analyser som är beställda. Generellt tar drogtester utförda i urinprov kortare tid att få svar på än blod- och hårprov.

Våra analyser sker i två steg. Den första analysen som utförs är en screening (sållning), där positiva prover sållas ut. Positiva screeningresultat måste alltid verifieras (bekräftas). Verifikationsanalysen ger besked om vilka specifika substanser som finns i provet och för merparten av våra analyser även i vilken koncentration.

När samtliga analyser är utförda skickas ett svar till uppdragsgivaren. Uppdragsgivaren lämnar i sin tur svaret till provlämnaren.

Olika droger stannar kvar olika länge i kroppen, det vill säga har olika detektionstider. Generellt brukar man säga att droger kan spåras dagar i blodprov, i veckor i urinprov och i månader i hårprov beroende på hårets längd. Stora skillnader mellan olika individer förekommer.

Narkotika och läkemedel lagras i hår och kan därför spåras under betydligt längre tid än i urin eller blod. Håranalys kan därför ge värdefull information om tidigare intag – från några veckor till flera månader bakåt i tiden.

En rättsmedicinsk obduktion utförs av rättsläkare för att utesluta brott och fastställa dödsorsak. En rättsmedicinsk obduktion kan även göras för att fastställa en avliden persons identitet. I samband med undersökningen upprättas ett obduktionsprotokoll där fynden redovisas. Resultaten från obduktionen sammanställs i en obduktionsrapport.
Varje år avlider cirka 90 000 personer i Sverige, och cirka 5 700 av dessa kommer, efter beslut av polisen, till någon av Rättsmedicinalverkets rättsmedicinska enheter i Göteborg, Solna i Stockholm, Lund, Linköping, Uppsala eller Umeå för obduktion.

Det är polisen som tar beslut om en rättsmedicinsk obduktion ska utföras. En rättsmedicinsk obduktion utförs aldrig på uppmaning av privatperson eller genom att en läkare inom sjukvården skickar en remiss. Närstående kan inte heller tacka nej till att en rättsmedicinsk obduktion av en anhörig utförs.

En rättsmedicinsk obduktion utförs av ett team bestående av rättsläkare och rättsmedicinsk assistent. Den rättsmedicinska obduktionen innefattar bland annat en noggrann undersökning av kroppens yttre och inre, undersökning av små vävnadsprover i mikroskop, samt en kemisk analys av kroppsvätskor. När det gäller det sistnämnda samarbetar vi med Rättsmedicinalverkets avdelning för rättskemi och rättsgenetik i Linköping, som utför själva analyserna. I samband med undersökningen upprättas ett obduktionsprotokoll där fynden redovisas.

Resultaten från obduktionen sammanställs i en obduktionsrapport. Rapporten innehåller en beskrivning av fynd som gjorts i samband med obduktionen, till exempel påvisade skador, vad läkaren har kunnat se vid undersökning av vävnadsprover i mikroskop samt vad som påvisats vid de rättskemiska analyserna. Sist i rapporten finns ett utlåtande, där rättsläkaren sammanfattar de viktigaste fynden som har gjorts vid obduktionen, och vilka slutsatser och bedömningar som kan göras. I utlåtandet bedömer rättsläkaren bland annat vad som har orsakat döden (dvs. dödsorsaken, till exempel drunkning) och vilket dödssätt som är mest troligt i det aktuella fallet (tex. mord, självmord, olycka eller sjukdom).
Obduktionsrapporten skickas till polisen. Eftersom det ofta råder förundersökningssekretess rekommenderas den som önskar en kopia av rapporten (tex. en närstående) att i första hand vända sig till polisen. Om en privatperson under utredningens gång vill ha information om vilka fynd som gjorts vid obduktionen, rekommenderas denne att i första hand vända sig till direkt till den enhet som genomfört obduktionen. Enheten kommer därefter att hantera begäran och göra sedvanlig sekretessprövning.

Ett rättsintyg är ett skriftligt medicinskt utlåtande som skrivs av en rättsläkare efter begäran från Polismyndigheten eller en åklagarmyndighet för att användas i en brottsutredning eller som bevis i en rättegång. Ett rättsintyg kan utfärdas över både målsägandens och den misstänktes skador. Rättsintygen utgör mycket viktig dokumentation i samband med utredning av t.ex. vålds- och sexualbrott. De kan ha särskild betydelse som stödbevisning vid våld i nära relationer, då det sällan finns ögonvittnen till själva händelsen.

Rättsintyget kan antingen baseras på en särskild rättsmedicinsk kroppsundersökning utförd av en rättsläkare, eller på journalhandlingar från sjukvården (kallas för yttrande). Det är polis eller åklagare som begär rättsintyg av Rättsmedicinalverket, samt tar beslut om rättsläkaren ska undersöka intygspersonen eller inte. En undersökning i syfte att dokumentera skador är alltid frivillig för den som är brottsoffer (målsäganden), men kan vara påtvingad för en brottsmisstänkt. På många orter finns inga rättsläkare, men istället kan det finnas läkare som Rättsmedicinalverket utbildat i skadedokumentation. Dessa läkare kallas för Forensiska dokumentationsläkare (FD-läkare), och kan också göra den typ av undersökning som behövs för att utfärda ett rättsintyg. Även om det är en FD-läkare som dokumenterar skadorna så utfärdas dock själva rättsintyget av en rättsläkare vid någon av Rättsmedicinalverkets rättsmedicinska enheter.

Ett rättsintyg kan utfärdas över både målsägandens och den misstänktes skador, och används bl.a. för att bekräfta eller dementera de inblandades versioner av händelsen, genom objektiva fynd av skador eller frånvaro av skador. I ett rättsintyg bedöms påvisade fynd/skador (eller frånvaro av sådana) i förhållande till den eller de versioner av händelseförloppet som framkommit i polisutredningen. Bedömningarna sammanfattas i intygets sista del, det så kallade utlåtandet. I utlåtandet bedöms dessutom skadornas allvarlighetsgrad och risken för bestående men.
Ett rättsintyg utgör ofta en viktig del av bevismaterialet i en utredning om vålds- och sexualbrott och kan i en brottmålsrättegång få betydelse som stödbevisning (t.ex. vid våld i nära relationer).

Paragraf 7-undersökning, eller P7-undersökning som det ibland kallas, är en läkarundersökning som genomförs för att bedöma en brottsmisstänkts psykiska tillstånd. Undersökningen sker på uppdrag av domstol. Undersökningen genomförs av en specialist i psykiatri och är en screening, alltså en sållning för att bedöma om en mer omfattande rättspsykiatrisk undersökning bör göras.
En paragraf 7-undersökning (§ 7-undersökning) är en screeningundersökning, det vill säga en bedömning om det finns behov av att gå vidare med en rättspsykiatrisk undersökning, som är en mer omfattande utredning. Tidigare har paragraf 7-undersökning kallats liten sinnesundersökning.
En paragraf 7-undersökning efterfrågas ofta tidigt i brottmålsprocessen. I undersökningen samtalar undersökningsläkaren med den misstänkte personen i ungefär en timme. Läkaren har tillgång till polisens förundersökning och kan även beställa handlingar från sjukvården och socialtjänsten. Efter undersökningen skriver läkaren ett intyg med sina rekommendationer till domstolen. Av intyget framgår om det finns behov av en omfattande rättspsykiatrisk undersökning.

Nej, även icke häktade personer kan genomgå en paragraf 7-undersökning. Den som inte är häktad blir kallad till undersökningen med brev. Om personen inte kommer har Rättsmedicinalverket möjlighet att begära polishandräckning. Det innebär att polis hämtar personen från hemmet eller arbetsplatsen och transporterar personen till RMV för samtal med en läkare.

Vid en rättspsykiatrisk undersökning, RPU, utreder ett rättspsykiatriskt team om en brottsmisstänkt har någon form av allvarlig psykisk störning. Resultatet av undersökningen kan ha avgörande betydelse för om personen döms till fängelse eller rättspsykiatrisk vård.

Om personen är häktad när domstolen beslutar om rättspsykiatrisk undersökning så flyttas personen från häktet till någon av de två rättspsykiatriska undersökningsenheterna i Göteborg eller i Stockholm.
Undersökningen tar vanligen fyra veckor. Den misstänkte undersöks av ett team bestående av rättspsykiater, psykolog, forensisk socialutredare och omvårdnadspersonal. Teamets uppdrag är att genom samtal, observationer och tester ta reda på om personen hade en allvarlig psykisk störning när brottet begicks och om personen har en allvarlig psykisk störning vid undersökningstillfället. Rättspsykiatern ansvarar för undersökningen och bedömer om personen bör få rättspsykiatrisk vård istället för att dömas till fängelse.
Den som genomgår en rättspsykiatrisk undersökning och är häktad har varken tillgång till sin mobiltelefon eller till internet. För att få ringa telefonsamtal eller ta emot besök av vänner och anhöriga måste dessa först ge samtycke till att kontakt tas. RMV beslutar om telefonkontakt/besök ska beviljas eller inte. Beslutet bygger bland annat på uppgifter från belastningsregistret.
För den som genomgår en RPU utan att vara häktad tar undersökningen cirka sex veckor. Den misstänkte vistas då till exempel hemma, på sjukhus eller behandlingshem under undersökningstiden och får komma till teamet på undersökningsenheten ett antal gånger för samtal, undersökningar och tester.

Resultatet av en RPU är ett rättspsykiatriskt utlåtande. Den ansvariga rättspsykiatern skriver ett utlåtande som tillsammans med övriga utredningar skickas till domstolen. Rättsmedicinalverkets utlåtande är i huvudsak en bedömning av om brottet har begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning. Det ger domstolen underlag för att kunna besluta om personen ska dömas till rättspsykiatrisk vård istället för fängelse.

En allvarlig psykisk störning (APS) är inte en medicinsk diagnos utan en juridisk term. Den som bedöms ha en allvarlig psykisk störning ska i första hand dömas till rättspsykiatrisk vård och inte till fängelse.

Avgörande för om ett tillstånd utgör en allvarlig psykiska störning i rättspsykiatrisk mening är inte en diagnos i sig. En allvarlig psykisk störning är istället effekterna av diagnosen i kombination med påverkan på den psykosociala funktionsnivån. Tillståndet schizofreni, som är en psykossjukdom, är dock ett undantag. Utifrån praxis bedöms personer med schizofreni nästan alltid som ha allvarlig psykisk störning.
Vid bedömning av om det föreligger en allvarlig psykisk störning beaktas hur svår den psykiska ohälsan är och hur mycket den påverkar personens förmåga att fungera i vardagen.
Domstolen avgör påföljden för person med allvarlig psykisk störning
Rättsmedicinalverket ger efter en rättspsykiatrisk undersökning ett utlåtande som är en bedömning av om brottet har begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning. Det ger domstolen underlag för att kunna besluta om personen ska dömas till rättspsykiatrisk vård istället för fängelse.

Psykopatiska drag, det som kallas psykopati, kännetecknas av brist på känslomässig empati. Däremot kan sådana personer ha god förmåga att läsa av och manipulera andra människor.

Psykopati är ett personlighetsyndrom. Diagnosen lyder antisocialt personlighetssyndrom med psykopatiska drag. Idag har psykopatibegreppet slagsida mot kriminalitet, men man kan ha många psykopatiska drag utan att ägna sig åt tung kriminalitet.

En person med psykopatiska drag kan till exempel vara någon som ofta ljuger obehindrat och samvetslöst, är gränslös, socialt dominant och har alltid en häftig historia i bakfickan. Urtypen är den charmiga, manipulativa sol- och våraren. Bristen på empati kan lysa igenom.

En person med psykopatiska drag behöver inte bedömas ha en allvarlig psykisk störning. Det vanliga är snarare att personer med diagnosen antisocialt personlighetssyndrom med psykopatiska drag, inte bedöms ha en allvarlig psykisk störning, annat än när det tillståndet är kombinerat med ytterligare diagnoser som är mer förknippade med allvarlig psykisk störning.