Rättsmedicinalverket kommer inte använda alternativa ljuskällor
mer 2024-11-19Rättsmedicinalverket (RMV) kan utifrån aktuellt kunskapsläge inte bedöma förmodade skador avbildade med alternativa ljuskällor. Detta konstaterar myndigheten efter att ha genomfört en systematisk genomgång av kunskapsläget inom området. Den vetenskapliga litteraturen indikerar att alternativa ljuskällor kan göra det lättare att se blåmärken. Däremot är det inte känt om metoden kan särskilja en skada från andra fynd med tillräckligt hög säkerhet vid rättsmedicinska bedömningar. Slutsatsen är därför att fynd avbildade med alternativa ljuskällor inte kan bedömas på ett rättssäkert sätt.
Blåmärken kan ofta vara tecken på trubbigt våld och är därför vanligt förekommande i misshandelsärenden. Däremot kan skador vara svåra att se. Detta kan bland annat bero på variationer i hudfärg, graden av trauma och tiden mellan trauma och undersökning. Under de senaste åren har antalet förfrågningar till RMV om att antingen själva skadedokumentera med hjälp av så kallade alternativa ljuskällor eller bedöma bilder tagna med sådant ljus, ökat. Infrarött, ultraviolett eller ljus med andra våglängder är exempel på alternativa ljuskällor.
För att kunna ta ställning till om den rättsmedicinska verksamheten inom RMV ska använda sig av alternativa ljuskällor i rutinverksamheten fick myndighetens Centrum för metodutveckling i uppdrag att genomföra en systematisk kunskapsöversikt av kunskapsläget kring användandet alternativa ljuskällor.
Publicerad översikt
Kunskapsöversikten, som publicerats i International Journal of Legal medicine, är baserad på all tillgänglig publicerad och granskad litteratur på området om alternativa ljuskällor som metod för skadedokumentation. Inledningsvis identifierades 4055 vetenskapliga artiklar som skulle kunna vara av intresse. Efter en systematisk genomgång av alltifrån studieupplägg till populationer, kontrollgrupper och de sistnämndas relevans för slutsatserna återstod endast dock tio studier som var relevanta för frågeställningen. Av dessa visar sig fem av studierna vara utförda av samma forskargrupp och fyra baserade på samma data. Dessutom har dessa studier endast tittat på armar och ben.
– Det område som studerats mest är kring sensitivitet, det vill säga möjligheten att upptäcka och visualisera ett blåmärke. Där visar det sig att det finns goda tekniska förutsättningar. Dock saknas nästan helt underlag kring specificiteten, det vill säga hur bra metoden är på att skilja ett blåmärke från andra fynd på huden, exempelvis kosmetiska produkter, ärrvävnad, tatueringar och födelsemärken, säger Alexander Tyr, verksamhetsutvecklare vid Centrum för metodutveckling som gjort kunskapsöversikten.
Anledningen till det sistnämnda beror på att man i rutin har exkluderat personer med nyss nämnda egenskaper från de studier som gjorts.
– Ur ett rättsmedicinskt perspektiv räcker det inte att bildkvaliteten är god, det måste också gå att särskilja skador från icke-skador, avslutar Alexander Tyr.